Tankar i natten

Kan inte somna om... Gick och la mig innan 21 igår kväll. Kände mig helt färdig både fysiskt & psykiskt.

Är rädd... Har svårt att ens tänka tanken om nu telefonsamtalet jag väntar på ger ett tuffare besked än jag väntar mig.

Jag önskar...
Jag är realist & vet juh att det är cancer - dock så önskar jag såååå att läkaren kommer låta hoppfull, tro på att jag kommer att botas, ge mig en positiv prognos i detta mörker....

Är rädd.. Tårarna rinner nedför mina kinder.. Känns skönt att gråta.. Känns skönt att känna... Mina stunder på natten gör mig starkare på dagen...

Läser på nätet & de flesta prognoser för olika lymfom är goda.. Över 50 % att bli botad... Någon var 88 %... men just nu innan jag vet just vilken sort och i vilket stadium jag är så säger de inte mig något.. Just nu är jag i någon slags mellanrum.. Ovisshet.. Vill inte tänka det värsta för då bryter jag ihop, dvs att mina barn ska förlora sin mor & att jag ska förlora mina barn! Realist och tänker väl inte på att de kan ha helt fel men försöker tänka: ja det är cancer, men jag kan faktiskt vinna.

Allt känns så overkligt på något vis.. Som om att allt detta inte händer just mig...

Nä.. Nu ska jag tänka positivt igen som förra gången jag blev ledsen på natten. Tänka på hur det kommer kännas att vara cancerfri! Hur det kommer att kännas att berätta att jag har vunnit kampen för nära & kära.. Hur min fbstatus kommer att se ut hahaha ;)

Sov Gott så hörs vi imorgon! Imorgon.. Ett underbart ord!